Lärare och elever

Vi utgick från kapitlet “Elevskapet som handlingsutrymme” i boken Den vänliga maktutövningens regim och diskuterade våra tankar runt några exempel som togs upp i boken.

Några pojkar i klassen hade bråkat på rasten och läraren gjorde först en kollektiv tillrättavisning i klassen. För att senare peka ut pojkarna när de ställde frågor och uttryckte sina egna tankar. När en av pojkarna ställde frågan att om klassens ordentliga elev anklagas för att ha slagit en annan elev, skulle hon bara behöva be om förlåtelse då? Här ifrågasätter han lärarens attityd mot eleverna i klassen. I Lgr11 står det att eleverna ska kunna använda sig av kritiskt tänkande och etiska överväganden (Skolverket, 2011, s.13). Men läraren bara snäste ifrån. Eleverna ska inte ifrågasätta läraren de ska underordna sig lärarens auktoritet (Bartholdsson, 2008, s.81). Ett synsätt man kunde hitta i början av 1900-talet. Efter lektionen säger läraren till den som observerade. ”Jag förstår inte att han jämt ska peka ut sig själv eller känna sig utpekad… … jag pekade inte ut någon, fortsatte hon.” (citat från Bartholdsson, 2008, s.76). Det var ett exempel som togs upp från sidorna 74-76 i boken. Reflektioner är viktiga för att vi som lärare ska kunna förbättra oss. Men lärarens kommentar efter lektionen i exemplet. Visar att hon inte stannar upp reflekterar över vad det är hon säger eller gör. Hon funderar inte heller över varför eleverna ifrågasätter henne. Dessutom är det inte pedagogiskt att hänga ut alla elever för något som några få personer har gjort. Vad mera är att peka ut personerna det handlar om inför klassen. Samtidigt är det lätt att bli blind för vad vi själva säger eller gör i klassen. Därför är det viktigt med reflektioner. Några metoder man kan använda sig av för att lättare se vad som behöver förbättras är att filma sig själv, att ha en annan lärare som observerar, låta eleverna ge feedback men framförallt att vi själva reflekterar och vill förbättra oss. Det gäller även elever eftersom de själva inte alltid är medvetna om hur deras beteende upplevs i klassen. Vi vet alla hur enkelt det kan vara att säga till elever som ofta är stökiga än elever som är lugna. Vilket kan upplevas som orättvist. Men om vi i stället uppmärksammar det positiva. Har vi kommit fram till att klassrumsmiljön och elevernas attityder blir bättre. Ett exempel som en av oss tog upp var när en lärare sade ”Tack för alla ni som sitter!” i stället för att skälla på de elever som inte satt. Som resulterade i att alla elever som inte satt ned gick och satte sig utan att behöva en tillsägelse.

Ett annat exempel från boken var när eleverna hade klassråd. En elev som inte åt griskött fick alltid vegetariska alternativ. Hon ville också kunna äta kött. Men läraren svarade med ”Det får du prata med matpersonalen om direkt. Det gäller bara dig.” och ”Det behöver inte tas upp i protokollet. Där behöver man bara ta upp saker som gäller klassen.” (citat från Bartholdsson, 2008, s.94). Men den eleven är också en del av klassen och det kanske inte bara är hon som vill ha variation i maten. Samtidigt så är klassrådet en tid som eleverna får uttrycka vad de vill förbättra. Men det var läraren som avgjorde vad som hade med klassen att göra eller inte och hur mycket handlingsutrymme eleverna skulle ha i klassrådet. Även saker som händer på rasten tillhörde inte klassen och skulle inte tas upp. Hur mycket ska läraren lägga sig i när eleverna har klassråd? Vi ställde oss frågan om hur mycket inflytande eleverna i klassen ska ha och hur pass mycket en lärare ska styra upp lektionerna, rasterna och klassråden. En av de saker som vi kom fram till var att det beror på hur gruppen ser ut. Det kan handla om en grupp som inte är redo att ta ett större ansvar. Samtidigt är det bra om läraren specificerar vilka delar av till exempel lektionerna eleverna kan påverka och inte. För att slippa diskussioner eller förvirring. Därför är strukturen viktig. Samtidigt kan vi se att eleverna inte får tillräckligt med inflytande över sin egen arbetsmiljö i exemplen. Inflytande som de ska ha enligt läroplanen (Skolverket, 2011, s.15). Eftersom läraren har strukturerat upp lektionerna på det sättet. När det gäller rasterna så kom vi fram till att eleverna är fria att utnyttja tiden själva. Så länge de följer vissa normer som exempel att inte mobba någon med mera. En annan sak som vi tog upp var fritimmen. Risken med att ha en fritimme där eleverna själva får styra vad de ska arbeta med. Är att de väljer ett ämne de tycker om och inte ett ämne de behöver arbeta mer med. Eller inte gör något alls eftersom det är en ”fri timme”. Det kanske är bättre att vänta med att använda fritimmar tills de har blivit lite äldre och kan använda dem på ett effektivt sätt. Är vad vi kom fram till utifrån exemplet på sidan 87 (Bartholdsson, 2008, s.87).

Referenser

Bartholdsson Åsa. (2008). Den vänliga maktutövningens regim- om normalitet och makt i skolan. Första upplagan. Stockholm: Liber AB

Skolverket. (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Stockholm: Skolverket.