torsdag 28 april 2016

Normer

Den här veckan har vi i gruppen diskuterat utifrån Elisbeth Elmeroths bok ¨Normkritiska perspektiv – i skolans likabehandlingsarbete¨.
Jag fastnade direkt i bokens första kapitel där de hämtat ett citat ur Boken om Pippi Långstrump.
”Vet du vad, sa hon” jag menar vet du vad fröken, det var förträffligt roligt att komma hit och se hur ni har det. Men jag tror inte att jag bryr mig om att gå i skolan mera. Det får bli som det kan med jullovet. Det är alldeles för mycket äpplen och igelkottar och ormar och sånt där. Jag blir alldeles yr i huvet. Jag hoppas att du fröken inte blir ledsen för det.” Men då sa fröken att hon visst blev ledsen, allra mest för att Pippi inte ville försöka uppföra sig ordentligt, och att ingen flicka som bar sig åt som Pippi kunde få gå i skolan, om hon också ville aldrig så gärna. ”Har jag uppfört mig illa,” sa Pippi mycket förvånad. ”Jamen det visste jag inte själv,” sa hon och såg så sorgsen ut. Ingen kunde se så sorgsen ut som Pippi, när hon var ledsen (Lindgren, 1945, s. 46).
I det här citatet om Pippi får vi en tydlig bild av hur elever förväntas anpassa sig till de sociala normer som råder i vårt samhälle. De förväntas anpassa sig så att de passar in i den klassrumsmiljö som vi önskar. I Pippis fall så kunde hon välja att inte gå i skolan, men vad händer med alla de elever som inte har något val? De tvingas gå i en skola där de inte alls passar in, för de följer inte normen. Men vad är egentligen en norm? I läroplanen kan vi läsa att :
”Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bak- grund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper. Skollagen föreskriver att utbildningen inom varje skolform och inom fritidshemmet ska vara likvärdig, oavsett var i landet den anordnas.”
”En likvärdig utbildning innebär inte att under- visningen ska utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser ska fördelas lika. Hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Det finns också olika vägar att nå målet. Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika an- ledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla. ” (Skolverket, 2011, s.8).
Vi är alltså väldigt väl medvetna om alla individers olikheter, men ändå placeras vi i olika fack för normer. Enligt studier har det visats på att normbrott accepteras olika beroende på om det är flickor eller pojkar som utför dessa, dock är det viktigt att påpeka att det oftast inte är medvetna strategier som lärarna använder sig utav i syfte att särbehandla. För det mesta handlar det om förgivettagna strukturer som varken ifrågasätts eller reflekteras över. Jenny Nilsson skrev tidigare ett inlägg om att våga se sig själv i spegeln, ni kan läsa inlägget här:  http://ledakau.blogspot.se/2016/04/att-vaga-se-sig-sjalv-i-spegeln.html
Att våga granska sig själv tror jag är viktigt även i denna fråga kring normer, vi måste vara kritiska mot oss själva och reflektera över hur vi är i vår lärarroll och som människa överlag. Om vi inte är normkritiska kan vi då skapa ett demokratiskt klassrum där eleverna får mer inflytande över sin skolgång. Det inflytande som kanske krävs för att skolgången ska kunna bli mer likvärdig för alla individer. Lotta Eek-Karlsson avslutar sitt kapitel i Elmeroth´s bok såhär, ”Vi som arbetar i skolan står inför en stor utmaning. Att göra normens öga större, mycket större. Vågar du anta utmaningen?”. 
Vågar vi anta utmaningen? Vågar vi se förbi de normer som vi är så vana vid att vi inte ens reflekterar över?

Referenser
Elmeroth, E. (2012). Normkritiska perspektiv : i skolans likabehandlingsarbete. Lund: Studentlitteratur.
Skolverket. (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Stockholm: Skolverket.

11 kommentarer:

  1. Intressant det som du har skrivit om och man känner ju igen alla de olika normer som finns i skolan men även i hela vårt samhälle. Pippi kände ju direkt att skolan inte var rätt plats för henne men att läraren reagerade på hennes sätt att vara gjorde mig förvånad. Att hon inte var som alla de andra barnen i skolan gjorde så att hon inte skulle få gå där. Så var det nog ofta förr och när Astrid Lindgren skrev Pippi så var det helt annorlunda i samhället mot vad vi är vana vid idag. Så där går det också att reflektera och fundera omkring tänker jag.
    Som du skrev om att vi är medvetna om att alla är olika som individ i skolan men ändå så ska helst alla vara inom samma ram, och det spontana som jag tänker där är att det är ju faktisk vi lärare som gör det så! Ingen annan undervisar våra elever så det beror helt på hur vi arbetar i klassrummet med våra elever som vi då kan påverka dessa normer! Många normer är ju som sagt osynliga så det gäller att tänka på vad och hur man gör samt att skriva ner dem tror jag kan vara en lösning för då kan alla i klassen få ta del av dem och vi blir då påminda dagligen. Först då kan vi ändra vårt sätt att se och tänka och få en förändring!

    SvaraRadera
  2. Jag kan inte göra annat än att hålla med dig Sandra, det är verkligen viktigt att vi vågar anta utmaningen! Ett normkritiskt förhållningssätt är något vi behöver jobba med hela tiden. Precis som Lotta Björkman säger i sin föreläsning (http://www.ur.se/Produkter/171554-UR-Samtiden-Musikliv-i-balans-Normkritisk-pedagogik) så gör vi hela tiden misstag vilket inte alltid är så roligt när det sker men genom misstagen utvecklas vi. Är vi medvetna om våra misstag och lär oss att älska dem kan vi också utmana våra egna fördomar eller som Lotta säger, vår förförståelse och därmed förstå hur den påverkar vårt eget agerande i maktpositionen som lärare. Målet måste vara att skapa en plats för alla "Pippi-elever" i våra klassrum, dvs för alla - inte bara för dem som passar in i standardmallen.

    SvaraRadera
  3. Pippi är en stark tjej - både fysiskt och psykiskt. Hon är också en bra förebild för barn då hon är sig själv, står upp för andra och bryter normen. Jag tänker på alla små eller stora Pippi där ute som kanske inte törs, som Pippi gör, sticka ut och istället mår dåligt. Alla är olika och så måste de också få vara. Ingen ska behöva må dåligt eller känna att de inte kan vara den de är. Vi måste anta utmaningen att göra normens öga större!

    SvaraRadera
  4. Tack för bra tankar och ideer, viktiga tankar som ni lyfter!!
    Intressant för jag reagerade som du Sandra, på bokens första kapitel. Det fick mig på något sätt att öppna ögonen och nu kan jag relatera till de barn man hade på sin VFU som hade ett sådant enormt skolmotstånd. Dessa elever tyckte ju inte att de behövde gå i skolan, precis som Pippi. Vad jag vet så tycker många att sådan elever inte ses inom den "rätta normen" alla ska väl gilla skolan? Det finns säkert några som tycker att det är onormalt om man inte tycker om skolan!! Men vem är det då som bestämmer och sätter dessa normer? Jo det är väl VI? VI som jobbar i skolan! Det är ju dessa barn man talar om med sina arbetskollegor att: "Anna måste vi göra något åt hon kommer ju aldrig till skolan längre". Men vad är det då som gör att "Anna" inte vill komma till skolan? Vi måste istället se över vårt sätt att förhålla oss, prata, agera och jobba. Kan vi på något sätt uppmärksamma dessa barn och se över vårt sätt att hantera sådana situationer så tror jag att vi har barnen på vår sida.

    Vi måste anta utmaningen!! Vi måste börja se med öppna ögon och inte döma barnen efter de normer som vi alltid ser som självklara!

    SvaraRadera
  5. Jätte intressanta tankar ni/du har haft när ni har läst boken! Det är sällan man tänker på att eleverna faktiskt "måste" passa in i skolans värld och de normer som finns där, man tänker bara att skolan är någonting man går till, man bara gör det. Just det om Pippi gjorde att jag också fick en tankeställare, det finns många elever som inte vill gå till skolan, som känner att de inte passar in och ändå tvingas de vara i en skola de inte känner sig bekväma med. Man kan ju tänka sig själv att gå till ett arbete fem dagar i veckan där man känner att man inte lär sig någonting viktigt, inte har några vänner, passar in eller trivs. Hur skulle man som vuxen göra? Antagligen söka ett nytt jobb eller helt enkelt sluta.
    Som andra har påpekat så känns det som att det är våran uppgift som lärare att få eleverna att känna sig viktiga i skolan, att de känner att dem passar in och har lusten att vara där.
    Vi ska självfallet anta den utmaningen och besegra den då var barn ska känna att det de lär sig i skolan är viktigt, har betydelse och att det kan kopplas till barnens vardag och intressen! Det är våran uppgift att väcka och hålla liv i den lusten som alla barn bör ha för att gå i skolan, en stöttande hand som visar att alla är okej precis som de är. Barn ska inte behöva passa in i en viss mall eller en viss norm, de ska kunna vara precis som de är och känna att skolan är en trygg plats att vara sig själva i!

    SvaraRadera
  6. Mycket intressant med citatet kring Pippi, det är konstigt hur normer kring hur flickor ska uppföra sig ser ut kontra hur killar ska uppföra sig. Visserligen börjar vi bli allt mer medvetna om detta problemet i skolan. Men ändå ät det säkert ganska vanligt att man i verksamheterna runtom i landet skulle kunna föra väldigt bra diskussioner kring genusperspektiv med pedagoger, men när man sedan kikar in hur detta praktiseras i lärares klasser kommer man kanske ändå se att en del gör skillnad på killar och tjejers beteende i praktiken. Det blir verkligen som ni också påpekar viktigt att man som lärare hela tiden utvärderar sig själv och granskar sitt handlande. Dessa beteenden ligger antagligen så rotat i kroppen att man kanske inte ens uppmärksammar själv hur man bemöter sina elever. Man har bra värderingar och vet vad som gäller, men per automatik gör man ändå tvärtemot vad ens åsikter säger.

    En annan del när det kommer till genus- och även hierarkifrågan som jag tycker är intressant är hur vi gör skillnad på varandra beroende på kön, ålder, erfarenheter och ”status” i lärarrummet. Jag tror absolut att man bara genom att sitta och observera i ett lärarrum att man skulle kunna urskilja lärarnas ”hierarkiska” rangordning. Detta är också något vi måste förändra. Det jag menar är att vi inte bara ska försöka ”sudda ut” gamla synsätt om hur elever ska vara beroende på kön, vi behöver även se över hur vi lärare bemöter varandra och se till att alla behandlas samma oavsett kön, ålder eller tjänst.

    SvaraRadera
  7. Ni tar alla upp väldigt intressanta tankar och jag är inne på samma spår. Jag tror att det är viktigt att vi vet hur vi själva ser på normer och att det är viktigt att man ser över sitt egna beteende i klassrummet. Allt vi gör påverkar barnen vilket gör att det är otroligt viktigt att vi vet hur vi ser på de olika normer som finns och att vi är medvetna om att alla är olika. Precis som flera av er har tagit upp anser jag att det är viktigt att vi börjar fundera på varför vissa elever inte känner sig passa in i skolans normer och vad vi ska göra för att få dem intresserade till att vara i skolan. För gör vi inte något åt det får vi elever som kommer vara olyckliga och de kommer att få det fruktansvärt svårt för att lära sig det de behöver för att klara skolan.

    SvaraRadera
  8. Väldigt intressant! och jag känner igen mig, det finns en del situationer inom skolan som jag knappt reflekterar över då jag inte är så medveten om dem. JAG måste öppna mitt öga och se det som jag inte lever i, situationer som för mig är okända men som för elever är ytterst välkända och kanske till och med skapar obehag. vårt öga måste vara stor, enormt för att alla elever och elevsituationer ska få plats.
    Bra skrivet!
    Sara Hedlund

    SvaraRadera
  9. Fastande även jag för PIppi kapitlet och jag antar självklart utmaningen! En sak jag funderar lite över huruvida övrig skolpersonal och skolan i sig agerar. Som nyexad lärare kan det vara svårt att ändra på vad som redan finns/görs och "gå emot" riktningen.
    Jag passar inte in och har aldrig passat in i normen.. det klassiska hur man ska vara och bete sig. Jag var mobbad och utsatt där läraren inte gjorde något åt det. Jag gillar inte normer men samtidigt förväntar jag mig ett visst uppförande och betende hos mina egna barn och hos eleverna under vfu´n.. väldigt konstigt jag vet.
    Jag hoppas bara att eftersom jag själv inte följde normen kan få en större förståelse och kan stötta på ett annat sätt där det behövs.
    Skollagen paratar hela tiden om individen och dess bästa... men samtidigt ska du följa normen annars blir du utanför.
    Viktigt här med att konsekvent jobba med allas lika värde och att alla är olika men det är okej!

    SvaraRadera
  10. Intressanta reflektioner. Just att reflektera över sitt eget förhållningssätt känner jag är det som jag främst fått med mig från veckans diskussioner. Vi pratade även i studiegruppen hur komplext det kan vara med "en skola för alla". Intressant att ta del av era tankar och märker att ni tänker i samma banor. Vill även återkoppla till förra veckans filmer om Lina Axelsson som vågade bryta en rådande norm på skolan och ändra om helt och hållet, trots att hon kom helt ny. Det blir lite den sistsen vi hamnar i när vi kommer ut som nyexade senare... Många kommer komma till skolor med en starkt rådande norm. Samtidigt finns det bra och dåliga normer, vi kan inte ha ett helt normlöst samhälle heller. Tankar som väcks som är värda att reflektera över.

    SvaraRadera
  11. Liknelsen kring Pippi är verkligen ett bra exempel på hur normer påverkar oss och tvingar oss till anpassning. I Sverige är det idag skolplikt vilket gör att eleverna inte har något val annat än att vara i den miljö och det sammanhang som erbjuds.

    Det är nog mycket så att vi ser en likvärdig utbildning som att allt ska vara samma och inte likvärdig utbildning som att vi lärare ska använda olika resurser och på olika sätt nå samma resultat överallt i Sverige.

    Detta kan även leda in oss på diskussionen kring friskolor och friskolor med olika inriktningar. Skulle inte detta kunna hjälpa de elever som på något sätt faller utanför normen att ändå klara sig i samhället och genomföra skolan samtidigt som elevernas tid i skolan blir värdefull och bra för dem? Varför kan inte även kommunala skolor ha olika inriktningar för att kunna möta fler elever utifrån deras behov?

    Det är samhället som skapar normer och jag tror att vi som lärare är väldigt betydelsefulla människor för att förändra dessa normer över tid och därför måste vi som lärare vara insiktsfulla och reflektera över vilka normer som finns och hur vi kan jobba med att förändra dessa så att alla elever "passar in".

    SvaraRadera